Vad definierar egentligen ett bra ledarskap? Hur är en bra chef? Sanningen är att det inte finns något recept för det perfekta ledarskapet. Alla är dock överens om att det finns bra och dåliga chefer, vilket innebär att det även måste finnas vissa egenskaper och vissa beteenden som ofta tenderar att bli framgångsrika. Detta är något jag i den här texten tänkte diskutera. Syftet är inte att försöka övertyga någon om att jag har rätt, utan snarare bara att dela med mig av mina ytterst subjektiva tankar kring ledarskap. För det är något fascinerande med ledarskap – att vissa tycks ha det helt naturligt, medan andra inte alls.
Ledarskap är något du måste öva på
Simon Sinek delar många klokheter kring ledarskap. Bland annat jämför han ledarskap med att borsta tänderna. Vad händer om du borstar tänderna i två minuter? Ingenting. Men om du borstar tänderna morgon och kväll, varje dag, så kommer du att få friska tänder. Samma gäller ledarskap. Det räcker inte med att gå en heldagsutbildning i ledarskap en gång och tro att det gör dig till en bra chef. Du måste genuint vilja vara en bra ledare och systematiskt arbeta med ditt ledarskap för att det ska bli bra på riktigt.
Jag vill att du slutar!
Det finns ett välkänt talesätt som lyder ”Vad händer om vi investerar i våra medarbetar och de slutar? Jo, men vad händer om vi inte gör det och de stannar kvar?”. Det finns mycket som stämmer i det. Om vi är rädda för att satsa på våra medarbetare kommer vi i slutänden ha personer med lägre kompetens, engagemang och lojalitet. Risken blir att de bästa kommer att sluta och att de som är kvar presterar lågt. Det är inte riktigt en gynnsam situation för någon part.
Givetvis är det inte optimalt för mitt team och min organisation om en högpresterande medarbetare lämnar. Och visst kan det ses som ett misslyckande om personen under en tid har flaggat för ett missnöje där vi som arbetsgivare inte har lyckats möta behoven. Och så kan det ju vara, olyckligt men ibland mer eller mindre oundvikligt.
Men om vi gjort vad vi kunnat, sett och hört kollegan, erbjudit hen utveckling och allt det där, men ändå blir denna högt uppskattade kollega kontaktad och får ett erbjudande som är för bra för att säga nej till. En möjlighet som vår organisation ändå inte kan matcha. I detta fall är det snarare ett kvitto på att vi som arbetsgivare, och att jag som chef, har bidragit till att göra den här personen mer attraktiv på arbetsmarknaden. Om jag är en chef som verkligen bryr mig om mina medarbetare och vill deras bästa, borde ju det näst bästa vara att de får sitt drömjobb någon annanstans?
Varje medarbetare är en ädelsten
I min värld borde varje chef ha som mål att göra sina medarbetare mer attraktiva när de slutar än vad de var när de började. Det är som en slags förädlingsprocess. För så ser verkligheten ut, till slut kommer medarbetare att lämna. Eller så gör du det. Organisationer och chefer som har den här typen av mindset och kultur skapar starka ambassadörer. Även de som har slutat kommer fortsätta att sprida ett positivt budskap kring oss som arbetsgivare.
Okej, så en förädlingsprocess av medarbetare vore bra, men hur? Det beror givetvis helt och hållet på kontexten. Det handlar om att se sina medarbetare, att lyssna på dem och att så gott det går försöka möta deras behov samtidigt som vi arbetar efter organisationens uppsatta mål. Om det är någonting jag tror starkt på så är det att människor växer av förtroende och ansvar. Åttaåringen som får förtroendet att själv gå till skolan för första gången kommer inte att ta några omvägar. Medarbetaren som får ett viktigt och förtroendefullt uppdrag av sin chef kommer göra allt i sin makt för att leverera. Båda två kommer att växa av det ökade förtroendet.
Varje organisation och företag är helt beroende av att medarbetarna mår bra, trivs på jobbet, har utvecklingsmöjligheter och samtidigt hinner med annat i livet än jobb. Och det behöver inte vara så svårt. Se, lyssna och visa att du bryr dig. För som i alla sunda relationer så är omtänksamhet och förtroende ömsesidigt. De chefer som lyckas med detta, stort grattis. Ni är riktigt bra ledare enligt mig.
Foto: Alessio