Uttrycket flexibla arbetsformer står för att en arbetstagare har behov av att – mer eller mindre tillfälligt – anpassa sitt ”arbetsmönster” till vissa ”omvårdnadsomständigheter” i familjelivet. Det är särskilt viktigt att framhålla att anpassningen av arbetsmönstret inte handlar om hel eller partiell ledighet. I den mån en arbetstagare har behov av ledighet för vård av barn eller för närståendevård, gäller sedan tidigare regler i såväl föräldraledighetslagen som närståendevårdslagen.
En anpassning av arbetsmönstret handlar således om att arbetstagaren av ”omvårdnadsskäl” har behov att anpassa något förhållande i arbetet. Så exempelvis kan det vara fråga om att arbetstagaren – inom ramen för sin sysselsättningsgrad – skulle vilja ha en viss arbetstidsförläggning eller utföra arbetet helt eller delvis på distans. Förändringen av arbetsmönstret kan egentligen handla om vad som helst, som kan ha betydelse för arbetstagarens möjlighet att klara det omvårdnadsbehov som arbetstagaren har parallellt med sin anställning.
Vad gäller föräldraledighetslagen (15 a – 15 c §§) innebär de nya lagreglerna att, om en arbetstagare har barn under åtta år och har varit anställd hos arbetsgivaren i minst sammanlagt sex månader, arbetstagaren kan begära att få ”flexibla arbetsformer”, dvs. någon form av anpassning av arbetet i syfte att kunna klara omvårdnadsbehovet. Om arbetsgivaren i den situationen inte kan (eller vill) tillmötesgå arbetstagarens önskemål (om exempelvis vissa arbetstider), måste arbetsgivaren motivera sitt beslut för arbetstagaren. Detta ska ske inom ”skälig tid”. Vad som avses med skälig tid regleras inte i konkreta termer i lagen eller dess förarbeten. Den skäliga svarstiden måste sättas i relation till hur akut arbetstagarens behov av anpassning kan bedömas vara.
Motsvarande rättigheter avseende flexibla arbetsformer tillkommer arbetstagare som vårdar en nära anhörig som är svårt sjuk (7 § närståendevårdslagen). Med nära anhörig avses i det här sammanhanget son, dotter, mor, far, make, maka, registrerad partner eller någon som man sammanbor med. Det är viktigt att notera att närståendekretsen är mycket snävare vad gäller reglerna om flexibla arbetsformer än den krets som omfattas av rätten till ledighet för närståendevård. Även vid närståendevård krävs att arbetstagaren har varit anställd i sammanlagt minst sex månader för att arbetsgivaren ska vara skyldig att avge ett skriftligt motiverat svar inom skälig tid, för den händelse att arbetsgivaren inte tillmötesgår arbetstagarens begäran.
Det förtjänar att framhållas att reglerna om flexibla arbetsformer inte ger arbetstagaren en rätt till begärd anpassning; lagstiftaren förutsätter dock att en seriös arbetsgivare nogsamt överväger möjligheterna att anpassa arbetsmönstret för den som av omvårdnadsskäl begär en sådan anpassning.
I både föräldraledighetslagen och närståendevårdslagen finns nu också regler som ska skydda den som begär flexibla arbetsformer mot såväl diskriminering som repressalier.
De nya lagreglerna rörande flexibla arbetsformer trädde i kraft den 2 augusti 2022.
För den praktiska tillämpningen av reglerna om flexibla arbetsformer är det viktigt att notera två personalpolitiska påpekanden.
För det första är det klokt av alla arbetsgivare att personalpolitiskt överväga under vilka omständigheter, som arbetsgivaren är beredd att anpassa arbetsförhållandena för föräldrar och närståendevårdare. Detta råd har sin grund i att, om någon som har begärt flexibla arbetsformer nekas den önskade anpassningen, detta onekligen är ett ”missgynnande”. Om det då kan antas att missgynnandet har samband med diskrimineringsfaktor, kan diskrimineringslagens regler bli tillämpliga. Det sistnämnda innebär att arbetsgivaren måste kunna visa att arbetsgivarens skäl till att inte tillmötesgå arbetstagarens önskemål är neutrala i förhållande till samtliga diskrimineringsfaktorer. Om arbetsgivaren har formulerat en tydlig personalpolitik i fråga om flexibla arbetsformer, torde risken för diskriminering kunna minimeras.
För det andra är det viktigt att ett beviljande av flexibla arbetsformer formuleras på ett tydligt sätt vad gäller exempelvis omfattning och tid för samt under vilka förutsättningar (om några) som anpassningen ska gälla eller upphöra att gälla.
Text: Tommy Iseskog